Dramatik. Just när han hade passerat den fjärde bojen med 13 meters lina fick Johan Sandgren, Ruskprickarna, båtlinan under skidan och vurpade. I stället för seger blev det en försmädlig andraplats bakom Gävles Stefan Clavebro. "Tvåan är den förste förloraren", konstaterade Johan efter att den värsta besvikelsen lagt sig.

Rått.
Men hjärtligt.
Stämningen var på topp när slalomtävlingen Boan Open 2002 avgjordes vid Delfinbryggan i Rogsjön.

Vattenskidåkare är sannerligen ett speciellt släkte.
Här råder en oerhört gemytlig stämning, där ryggdunkningar och applåder till mottävlare mer är regel än undantag.
Här hör det till sporten att misslyckas och därför är det ingen som gräver ner sig när det händer.
Det blåste ganska friskt ute på vattnet under lördagseftermiddagens final och det var många som åkte sämre i finalen än i kvaltävlingen.
Men efter ett spontant...
- Fan, vad dåligt.
...var besvikelsen borta och känslan av revanschlusta och tillförsikt inför nästa tävling den dominerande.

För Johan Sandgren, Ruskprickarna, tog det förvisso lite längre tid.
Han hade å andra sidan anledning.
Som sist startande i herrtävlingen, efter att ha haft bästa resultat i kvalet, hade Sandgren klarat sig igenom 14 meters lina utan problem.
Linan kortades en meter och Johan var nu tvungen att klara fyra och en halv boj för att vinna tävlingen, som Stefan Clavebro, Gävle, ledde.
Fram till fjärde bojen såg det också riktigt bra ut.
Men...
- ... jag fick linan under skidan och vurpade.
Hade han bara tagit sig några meter till, in bakom båten, skulle det blivit omåkning mellan Sandgren och Clavebro.
Nu missade Sandgren segern med minsta möjliga marginal och reaktionen när han klev upp på den motordrivna flotten blev därefter:
- Tvåan är ju den förste förloraren, förklarar han.
Sedan fick Johan tid att samla sig.
- Grattis Stefan, var det första han sa när han klev upp på bryggan efter att ha transporterats in till land.
Clavebro, som misslyckats helt och ramlat tidigt i kvalet, men gått på knock i finalen och klarat fyra bojar med 13 meters lina, hade följt Sandgrens åk med stort intresse och lika stor nervositet.
- Jag ville gå igenom 13 eftersom jag visste att Johan hade mycket att ge, säger Clavebro.
Sedan började munhuggningen - hela tiden med glimten i ögat, förstås:
- Det var nära. Men nära skjuter ingen hare, sa Stefan.
- Jag tänkte att jag skulle klara fyra och en halv och sedan ramla, kontrade Johan.
- Nu blir det SM, men då är vi småfiskar i vattnet.
- Men även de stora fiskarna kan falla, sa Stefan.
- Ja, han ramlade ju, sa Johan och tittade på Stefan.
- Det är finalen som gäller, Johan...

Rått.
Men hjärtligt.

Markus Josefsson